Fyra av världens mest omskrivna högtalarmärken visar upp nya serier på mässor som High End i München och CES men de löser inte samma problem. Bowers & Wilkins jagar neutralitet, Focal jagar transientsnabbhet, Klipsch jagar verkningsgrad och JBL jagar kontrollerad spridning. Det märks direkt när du lyssnar och det avgör vilket märke som passar ditt rum. Här går jag igenom de tekniska vägvalen bakom varje varumärke, inte enskilda modellnamn som byts ut vartannat år.
Diskanten är där märkena skiljer sig mest åt
Om du bara får jämföra en sak mellan de här tillverkarna, jämför diskantelementet. Det är där varje märke har lagt sin identitet och det är den delen av frekvensområdet där örat är mest kritiskt.
Bowers & Wilkins har byggt sitt rykte på diskanten som sitter fritt ovanpå kabinettet, ofta i ett eget rör bakom elementet. Idén är enkel: en diskant monterad i baffeln får diffraktion från kanterna och reflexer från kabinettets front, medan en fristående diskant med långt avklingande rör bakom sig slipper båda delarna. Materialvalet har gått från aluminium till diamant i toppmodellerna och skälet är att skjuta upp materialets egenresonans långt över hörbart område. I praktiken betyder det att en B&W-högtalare tenderar att låta öppen och tydlig i toppen utan att bli skarp, förutsatt att du har rummet dämpat. Se till exempel vår recension av Bowers & Wilkins Zeppelin Wireless för hur den filosofin låter i praktiken.
Focal går motsatt väg med sin inverterade beryllium-kalott. Konen buktar utåt i stället för inåt, vilket gör att svängspolen fäster i mitten av kalotten i stället för i kanten. Beryllium är extremt lätt och styvt och den kombinationen ger snabb impulsrespons. Fransmännen har också sina W-koner i bas och mellanregister, ett sandwichmaterial med glasfiber runt en skumkärna. Resultatet är en högtalare som återger attacken i ett trumslag eller en pianoanslag med ovanlig skärpa. Vissa älskar det, andra tycker det blir tröttsamt på lång sikt med ljusa inspelningar. Läs mer om Focals konstruktionsfilosofi om du vill gräva djupare i materialvalen.
Klipsch har inte ändrat sin grundidé sedan Paul W. Klipsch startade i Hope, Arkansas 1946. Diskanten sitter bakom ett horn och hornet gör två saker samtidigt: det höjer verkningsgraden dramatiskt och det styr ljudet i en definierad spridningsvinkel. Moderna Klipsch använder Tractrix-profilen, en matematiskt beräknad hornkurva som ska minska de resonanser som gav äldre horn dåligt rykte. En hornhögtalare med runt 96 dB verkningsgrad behöver bråkdelen av effekten jämfört med en typisk hifi-högtalare på 87 dB. Det öppnar för rörförstärkare på tio watt. Vår genomgång av Klipsch hornteknik förklarar sambandet mellan hornlängd och nedre gränsfrekvens.
JBL kommer från studiovärlden och det syns i vågledarna. Företagets kompressionsdrivare med akustiska linser är utvecklade för att ge samma frekvensrespons åt sidorna som rakt fram, eftersom en studiomonitor måste låta lika i hela kontrollrummet. Den principen har vandrat vidare till hemmaserierna. Där Klipsch använder hornet för att få upp känsligheten använder JBL det främst för att kontrollera var ljudet hamnar. Skillnaden låter subtil men får stora konsekvenser i ett rum med bara golvmatta och en soffa som dämpning.
Ett vanligt missförstånd är att horn per definition låter aggressiva. Det stämde på sjuttiotalet. Det stämmer inte om hornmynningen är korrekt profilerad och delningsfiltret sitter tillräckligt högt.
Ett dämpat rum kräver bred spridning, ett kalt rum kräver horn
Ett litet svenskt vardagsrum på 20 kvadrat med gipsväggar sätter andra krav än en amerikansk källarbio. Högtalare med bred spridning fyller ett dämpat rum bra men skapar en grötig ljudbild i ett kalt rum, eftersom de tidiga reflexerna från sidoväggarna kommer med nästan lika mycket energi som direktljudet. Där vinner de riktade konstruktionerna, alltså horn och vågledare.
Verkningsgraden spelar också in på ett sätt de flesta underskattar. Skillnaden mellan 87 och 96 dB känslighet är åtta gånger så mycket förstärkareffekt för samma ljudnivå. Har du redan en förstärkare du gillar bör du välja högtalare efter vad den orkar, inte tvärtom.
Vänta med köpet tills modellen faktiskt finns i butik
Mässprototyper är inte produkter. En högtalare som visas i München i maj kan komma till svenska återförsäljare först året därpå, ibland med ändrat delningsfilter och ändrat kabinett efter det att lyssningspanelen sagt sitt. Ett mässrum med tjocka draperier, publikkroppar och tio minuters lyssning säger dessutom nästan ingenting om hur samma högtalare beter sig hemma hos dig.
Det praktiska rådet är trist men rätt: låt de nya serierna komma ut, låt priserna sätta sig och lyssna sedan på minst två av dem i samma rum med samma förstärkare och samma musik. Läs gärna våra recensioner av JBL:s Stage-serie och Klipsch RP-600M under tiden. De representerar två helt olika sätt att lösa samma uppgift och de kostar en bråkdel av flaggskeppen.